Jag vet att jag är lite för känslig emellanåt. Men jag blir så rörd när folk har gått bort i cancer och tänker mig allt för snabbt in i familjens situation, att jag tror nästan att det är vår familj det handlar om. Läste om en mamma vars dotter nu hade gått bort. Som har skrivit ett jättefint inlägg om henne. När det inte ens hade hunnit gå en dag.
Givetvis fällde jag en tår nu på morgonkvisten. Vad sorligt! (Syrran! du får inte läsa hennes inlägg när du är på jobbet. Du kommer gråta floder!)