Länkade mig in på en sida som Prinsessan tipsade om. Jag kännde med henne... Läste hela historien, från början.  Fast jag inte har något att jämföra med, eftersom jag inte varit i den situationen. Så gör det ont när man läser. Man känner hennes ensamhet som fylls upp av en glädje med en snabb blick susandes förbi kontoret. Eller sms ljudet som lyser upp hennes dag. Jag är så glad att jag hara min älskade. Och att jag är trygg i vem vi är. Men jag förstår. Att vara förälskad gör ont, speciellt om han inte är din. hur länge håller det på innan nån vet? Jag hade inte haft ett psyke för att vara Mr Finans. Aldrig.
Men alla har varit olyckligt förälskade, och alla vet hur ont det gör när man är ensam.
Kan inget annat än känna tacksamhet för mina nära. Jag är glad att jag är den första och främsta för min J. Precis som han är för mig. ♥


Det blev djupt...