Var ju hos Tessan igår och firade henne. Hon fick jätte fina presenter, bla fler berlocker till hennes Tomas Sabo armband. Och det jag drömt om inatt...

Jag drömde att vi var på Nova och skulle köpa armbandet med lite berlocker på. Det kostade en massa tusen lappar, som vi la fram på disken. Så när vi skuller äkna igenom alla pengarna, (kanske 10-15 tusen) kom tre av dom "onda" fram. Det var chilenarna, som jobbade ute i hamnen med all skit som rikare människor inte ville  jobba med. Vi försökte försvara oss och inte låta dom ta pengarna, men dom lyckades få med en hel del pengar ändå.. Så vi for ner til hamnen där dom höll till. Ett helt gäng var vi. Det slutade såklart i en massa bråk och till sist ser man bara att alla sitter med pistoler och bara väntar på en signal så dom verkligen kan döda alla. Då var det kanske ett 50 tal som var nere vid hamnen och slåss. När dom börjar avrätta några vid sidan av där jag går inser jag att det här kommer ingen överleva. Dom är så  många fler än vi. Jag och en annan kille gömmer oss i en öppen container fylld med sopor och skit och trycker ner oss så långt det går och lägger påsar över våra huvuden, men ändå så vi kan se vad som händer där ute. Och dom dödar ALLA! Killen som var bredvid mig fick panik innan skjutningen började och valde att inte ligga kvar, för han tyckte inte det var ett säkert ställe. Så han for iväg. Vet inte om han klarade sig.. När allt skjutande var färdigt och alla ligger döda överallt går alla chilenarna och slänger sina pistoler i containern som jag ligger i. Jag var så rädd! Och tyckte ändå att vissa tittade mig rätt in i ögonen, men ingen verkar ha sett mig..
På morgonen när jag vaknade till i containern är Hampus, (min granne) och ska slänga skräp. Och jag ser honom och försöker resa mig och be om hjälp. Då tittar han runt om sig och ser all förödelse och hjälper mig att komma in till sjukhuset intill och be andra folk om hjälp. Där inne hittar jag inte ut till entré hallarna och kan leta efter min familj som förstått att jag varit med i "kriget". Så jag springer runt på en avdelning, och alla bara skrattar och ingen kan hjälpa mig att hitta ut. Så kommer pappa, och hans blick i ögonen, Gud vad skönt att du har klarat dig, gör att jag bryter ihop när jag kramar honom och blir sådär tröstlös. Sen vaknar jag...

Allt detta för ett fint arband med berlocker..